Fighters and Lovers svarar Fredrik Malm på Newsmill
Fighters and Lovers fortsätter att debattera och svarar på Fredrik Malms inlägg på Newsmill:
Man skulle kunna tro att Fredrik Malm är resonlig och rationell, medan vi är dogmatiker i debattens ytterkanter. Det är givetvis bara ett retoriskt knep från Malms sida. Vore det enbart vanlig borgerligt käbblande som vi vant oss från ungdomsförbundens broilers och som ges sådan uppmärksamhet i massmedia så må det väl vara. Vi vet att ungliberalerna gillar uppmärksamhet och därför är beredda att göra vad som helst för att få den, ibland innebär det till och med att diskutera politiska frågor – dock oftast inte.
Men Malms babblande är inte harmlöst, det är ett underförstått stöd till Israels folkrättsvidriga krig mot civilbefolkningen i Palestina. Ett underförstått stöd som ibland tar sig mer konkreta former, då Malm glatt vinkar in bombplan eller kollegan Federley skickar kontanta medel till barnamördarna i den israeliska armén.
För vad är det då egentligen Malm säger? Vi är tydligen överens om att terroristlistorna är godtyckliga, så det kan vi kanske lämna därhän. Däremot så går Malm vidare för att driva precis den sortens resonemang som gjort terroristlistorna till ett politiskt vapen i diverse militärregimers händer.
Det är en sak att Malm är okunnig. Det exempel han tar från PFLP är en handling som underkänts och fördömts av PFLP:s ledarskap. De, liksom resten av PLO, har sedan 1978 en tydlig hållning att den väpnade kampen endast ska föras mot militära mål. Mellan åren 2001-2006 genomförde organisationen 15 aktioner mot den israeliska militären och 9 aktioner mot bosättningar. Då bosättningar inte är demilitariserade zoner, då bosättare har rätt att bära vapen och deltar tillsammans med IDF i militära operationer mot palestinier (oftast civila olivbönder) så räknas inte bosättare som civila mål. Bosättningar är dessutom enligt FN olagligt uppförda på av Israel ockuperad mark.
Det är en sak att Malm väljer dåliga exempel, men för att slippa en fortsatt uppräkning av exempel så ska jag också diskutera det principiella – övermaktens själva strategi för att bemöta befrielserörelser i debatten.
Nämligen detta; i ljuset av rättsliga kriterier som vi inte tillämpar på någon annan krigförande part som är stark nog att stå emot det, så kan vi fördöma vartenda försök att vinna frihet och rättvisa med vapen i hand, och därmed själva hoppet om frihet och rättvisa för den svagare. Inte förrän det att befrielserörelserna lever upp till moraliska krav som ingen annan, vare sig dess motståndare eller för den delen världens starkaste militärmakt USA lever upp till, så kan de tillåtas existera. På detta sätt kan man garantera att världens nuvarande ordning av orättvisor, utsugning och förtryck ostört lever vidare. Apartheidregimen hade funnits kvar, det inhemska motståndet mot naziregimen hade kriminaliserats, slaveriet hade med största sannolikhet frodats… osv. i all oändlighet. Det ligger nämligen i motståndsrörelsens natur att den inte lika lätt som stormakten kan välja vapen, tillfälle eller metod. De Qassammissiler eller gamla ryska vapen som står till buds siktar inte lika bra, och deras relativa litenhet gentemot landets armé gör att de under en lång tid får hålla till godo med symboliska aktioner. Därför är det sant att de ibland missar med hemmagjorda missiler. Inte som när USA:s smartbombs träffar ambassader, när Israel skjuter på Röda Korset och bombar FNs skolor och sjukhus i Palestina och Libanon eller när Paramilitärerna i Colombia mördar fackförbundsledare. Då är det nämligen ett medvetet smutsigt krig. Det är motståndet mot detta som Malm vill underkänna, bekvämt tillbakalutad på en hög häst.
Vi är givetvis kritiska mot saker som sker i krig, även från den som har få valmöjligher. Men om man vill att Palestinska missiler ska träffa rätt, då måste de också ges rätt vapen. Om man vill att FARC ska sluta hämta pengar från kokahandel, då måste någon annan möjlighet finnas. Vi försöker ge den möjligheten, vi vill ju att kriget ska ta slut. Men så länge Malm inte stryper pengatillflödet till IDF och AUC så förbehåller vi oss rätten att stödja motståndet.
Nu kanske Malm invänder att han visst kritiserar Israels, Colombias och USA:s folkrättsbrott? Men poängen för oss, som tvingas leva i en värld fjärran ungdomsförbundens debattklubbar och borgerliga ledarsidor, är att babblande debatt är en sak och kamp för rättvisa och liv en annan. För så länge kritiken av stormakterna håller sig på ledarsidorna men kritiken av motståndsrörelserna stryper alla deras möjligheter till internationellt stöd… då vinner stormakterna. Det vet Malm förstås, och varje Palestinskt barn eller Colombiansk bonde som mördats av Paramillitära grupper är en seger för den hållningen.
Vi har, som alla nu märkt, en annan hållning. Vi kämpar, i den verklighet där man inte får alltid får välja sina omständigheter och där man inte har västvärldens samlade militär på sin sida. Vi kämpar i den verklighet där man måste kasta stenar på tanks för att stenar är allt man har, alltmedan miljonerna rullar in till nya tanks. Motståndsrörelserna kommer aldrig nå upp till den standard som borgerliga apologeter sätter, och bakom babblandet, eller med dess uttryckliga stöd så fortsätter bombmattorna. Vi vet också att kampen i slutändan inte kan stå om vem som har störst vapen – för pengar från västmakter, USA och Federley fortsätter alltid rulla in till regimen.
Därför stöder vi tryckerier och radiostationer, det som verkligen kan ändra den fruktansvärda situation som råder i Palestina och Colombia. Vi gör det möjligt för andra att delta i det stödet. Varje T-shirt kan vara en bok om folkrätten eller ett radioprogram om rätten att organisera sig fackligt. Så tar vi verkligheten på allvar, och kan också ändra den.
Vi är alla terrorister
Figters and Lovers Sverige skriver idag en debattartikel på Newsmill
Här är texten:
Fighters and Lovers har i samband med ministermötet som hölls i Stockholm för snart två veckor sedan dragit igång sin verksamhet i Sverige. Vi gör det med syfte att väcka frågan kring vad som är terrorism och vilka som har rätten att definiera vilka som är terrorister.
Rättsprocessen mot vår systerorganisation i Danmark visade på hur lätt det är att hamna inom ramen för begreppet terrorism som den definieras idag…en metod för framkallande av fruktan hos den civila befolkningen med upprepade våldsaktioner, och istället i praktiken fått innebörden …en metod som gör motstånd mot ett systemet dikterat av förtryckande regeringar.
PFLP, som är en av organisationerna som vi stödjer, använder sig endast av angrepp på militära mål och aldrig mot civila mål. PFLP har en, enligt FN, erkänd rätt att föra motstånd mot Israel som, också enligt FN, är definierade som en ockupationsmakt. Alla har rätt att föra ett väpnat motstånd mot en ockupationsmakt och det är enligt folkrätten inte internationellt olagligt så länge motståndsmännens attacker är riktade mot ockupantens militära eller administrativa strukturer. Motståndsrörelsen får i sin tur bekämpas, men dess verksamhet är inte olaglig i folkrättslig mening. Det projektet vi stödjer är ett tryckeri som PFLP försöker bygga upp på Västbanken i det folkrättsvidrigt ockuperade Palestina.
Israel i sin tur hamnar under definitionen terrorism. De försöker, genom att injaga skräck i en hel befolkning, genom kollektiv bestraffning, militärdomstolar mot civila m.m, att få det palestinska folket att böja sig för deras politik. Israel har utöver det även olika lagar för olika folk, s.k. rasåtskiljande lagar likt apartheidsystemet som fanns i Sydafrika och de har också en familjepolitik och familjelagar som skulle kunna jämföras med talibandomstolarna i Afghanistan.
Vad är då terrorism? Vilka har rätt att definiera den? Och hur långt kan man gå och hur lågt kan man sjunka i sin hets mot frihetsorganisationer? När är det rätt eller fel att göra motstånd? Och vilka bestämmer den rätten? Är det högerextremister från Europa eller är det människorna som själva är utsatta för statlig och kapitalistisk terror som ska ha rätten att avgöra när det är befogat att göra motstånd?
Det är pinsamt att en person som refererar till en biofilm som källa sitter som en av de mest betydande borgerliga ledarskribenterna. Det säger mycket om nivån på argumenten och grunderna för deras godtyckliga definierande av terrorister.
Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, skriver också själv om lawfare på sin privata blogg ..I stället för riktiga vapen kan en stridande part använda exempelvis tvetydigheter och oklarheter i internationell rätt för att skaffa sig vad som ser ut som moralisk överhöghet, eller sätta motståndarens medel i folkligt tvivelsmål. Det är precis vad EUs, USAs, Israels och övriga västländers politiker och ledarskribenter gör. Genom att måla upp en osann skräckbild för folk och injaga en känsla av otrygghet hos befolkningen att man sen utan att någon reagerar kan stänga gränser, behandla flyktingar som djur vid EUs yttre gränser och sätta de i fack som exempelvis terrorister.
Vidare skriver Gudmundson att ...ville Fighters + Lovers göra gällande att lagreglerna om terrorismfinansiering får orimliga konsekvenser, och alltså att terrorismbekämpning är fel. Det är helt taget ur luften och visar ännu mer på okunskapen som Per och övriga ledarskribenter bär på. Fighters + Lovers har aldrig sagt att terroristbekämpning är fel. Vi menar att om man godtyckligt stämplar alla som inte passar in i den rådande samhällsordningen som terrorister och därmed skäras av från möjligheter att få stöd och hjälp i sin frihetskamp av andra organisationer och individer är det just lawfare. Vi trodde att det krävdes att man åtminstone lämnat sandlådan för att få skriva på ansedda ledarsidor.
Fighters and Lovers Sverige erkänner FNs definition av terrorism, vi erkänner folkrätten och den av folkrätten erkända rättigheten att göra motstånd och vi vägrar finna oss i att riktlinjerna i Stockholmsprogrammet som är framtagna av bland andra högerextrema politiker ska ligga till grund för hur gräns-, flykting- och motståndspolitik ska utformas. Den står över alla försök från nyliberaler och högerextrema att underminera och urvattna de av FN bestämda riktlinjerna och internationella lagarna. Vi kräver att Sverige ska som ordförandeland i EU gå i fronten för att EU ska ändra sin flyktingpolitik och omdefiniera begreppet terrorism samt revidera den nuvarande terrorlistan